GreenSweden

Sedan man börjat satsa på cykelbanor och kombinera dessa med gångbanor löper fotgängarna ökade risker i trafiken. I Stockholms innerstad bidrar ca 20.000 cyklister till otryggheten för fotgängare.

Idag saknas hastighetsbegränsningar för cyklister, men samma regel borde gälla för gångbanor som för gågator, dvs endast krypkörning är tillåten. Ju högre fart, desto större levande massa enligt fysikens lagar. Många cyklister vinglar dessutom hit och dit p g a att en cykel balanserar på endast två hjul.

Den hjulburna trafiken bör separeras från gångtrafiken så att det åter blir tryggt att promenera. Nu tvingas fotgängaren hela tiden vara på sin vakt. Minsta "felsteg" kan visa sig ödesdigert om det kommer en cyklist farande bakifrån eller från sidan. Som fotgängare förutsättes man idag ha ögon i nacken.

Cykelkort för stadskörning kan i nuläget vara motiverat. Som fotgängare gör man idag säkrast i att bära hjälm, vilket visar på det orimliga i situationen. Utökningen av cykeltrafiken ställer orealistiska krav på trafikanterna och bör utvärderas. Mörkertalet för påkörda fotgängare är antagligen stort.

SvD: Cyklist körde på fotgängare

Årets upplaga av Tällberg Forum har kommit ifrån pratstadiet och avser att leverera konkreta resultat eller "prototyper" som några arbetsgrupper ska snickra ihop och det sedan bara gäller att fila vidare på så ska planeten vara räddad.

Svårare var det alltså inte, smäll upp några tält, bjud på mackor och lite underhållning i en avstressande miljö bland myggor och knott så kommer resultaten av sig själv.

Den svenska modellen har avknoppat en planetombudsman…

 

Se filmsnuttar från årets forum.

Bilder av Kronprinsessan och Drottning Ranja av Jordanien vid förra årets forum. 

DN DN DN

Tällberg Forum, planeten, miljö, hållbarhet

Tandvårdsreformen kommer väl i första hand att gynna de som vill snygga till sina tänder med dyra behandlingar, men det finns ett mer jordnära problem för de som aldrig haft råd att ens sätta in porslinskronor - amalgamet. Den stora majoriteten drabbas nu av ökade kostnader för vanliga kompositfyllningar, inkl att ta bort amalgam. Från den utgångspunkten blir tandvårdsreformen en utmanande klassreform i raden…

Amalgamet är en kvicksilverförening som läcker stora mängder giftigt kvicksilver i kroppen och därför anses kunna vara orsaken till en mängd olika besvär, t ex de äldres problem med minnet och andra hjärnförändringar. Efter ett helt livs exponering för giftet säger kroppen slutligen ifrån.

Att detta starka gift inte skulle ge några biverkningar torde inte ens de mest förhärdade nej-sägarna på socialstyrelsen förneka, men där tycks man hellre resonera utifrån ett snävt politiskt perspektiv där det anses kosta för mycket att erbjuda alla möjlighet att byta ut amalgamet inom ramen för tandvårdsförsäkringen. Det är ingen hejd på alla krystade bortförklaringar när amalgamet och dess biverkningar kommer på tal. Patienten behandlas som omyndig och mindre vetande.

Om de amalgamrelaterade symptomen försvann hos stora delar av befolkningen skulle det innebära färre sjukskrivningar, färre sociala problem, ett produktivare folk, högre livskvalitet och sist men inte minst en samhällsekonomisk vinst som snabbt skulle betala den tillfälliga utgift det innebar att låta amalgamsanering generellt omfattas av tandvårdsförsäkringen.

Idag får man gå omvägen via en allmänläkare som utfärdar ett intyg. Läs denna utmärkta sammanfattning av reglerna:

http://www.kvicksilver.org/0204/patienten.htm

Det vore en moralisk skyldighet för samhället att här erbjuda generösa villkor - patienten har ju i god tro accepterat giftet. Man borde genast sätta igång att planera för en tandvård som tar många oroade människors önskan att avlägsna amalgamet i beaktande. Samtidigt kunde man sänka de skyhöga tandvårdstaxorna rejält. Den ökade efterfrågan på amalgamsanering skulle mer än väl kompensera tandläkarna som därför kan garanteras ett fortsatt liv i lyx.

AB SvD

Amalgam, amalgamsanering, tandvård, tandvårdsförsäkringen, försäkringskassan, sjukskrivning, äldrevård, Alzheimers, demens, Alliansen

Oavsett om “Stasi”-lagen om ökad och närgången bevakning av medborgarna antas eller ej har Alliansen parkerat sig vid demokratisk vägs ände - dels genom att överhuvudtaget formulera lagförslaget, dels för att man låter Reinfeldts partipiska upprätthålla skenet av enighet.

Det obehagliga mönstret går dessvärre igen i en rad, kanske de flesta beslut som Alliansen tagit. Nästa stora bloggprotest bör därför handla om att få till ett nyval.

Väljarna har definitivt förlorat tålamodet med Alliansens kommandopolitik och det ligger nu i hela samhällets intresse att reda ut situationen.

Hur skall den parlamentariska demokratin annars kunna överleva och behålla sin kredibilitet - utan vederbörlig respekt för och hänsynstagande till väljarnas och de olika partiernas åsikter?

DN DN Sydsv Dagen Focus DN SvD DN

FRA, Försvarets Radioanstalt, Stasi, Orwell, övervakning, Alliansen, Reinfeldt, demokrati, diktatur

EU har beslutat införa klorbadade kycklingar på den europeiska menyn efter påtryckningar från hygieniskt mindre nogräknade amerikanska kycklingproducenter.

Kanske dags att överväga utträde ur EU?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1205315.svd

Greenpeace hänger bra med i utvecklingen, även om man numera får fördela äran för miljöarbetet på flera händer.

Ändå befinner vi oss bara i början av ett effektivt miljöarbete. Varför skyddas inte de sista gammelskogarna av samhället, t ex? Väljarna skulle säkert ge sitt stronga stöd för detta och många andra eftersatta miljöfrågor där motståndet fortfarande kan vara lika hårdnackat som när Greenpeace gjorde entré på den miljöpolitiska scenen.

Och varför är det inte pant på miljöfarliga batterier? Och på energisparlampor som innehåller kvicksliver? Miljöpolitiken hämmas ännu av starka särintressen som gör att vi silar mygg och sväljer kameler. Och medan vi källsorterar "för kråkorna" kommer utvecklingsländernas marsch mot industrisamhället snart att ställa utomordentligt höga krav på global förhandlingsförmåga, där det gäller att formulera en poliltiskt, diplomatiskt och ekonomiskt hållbar strategi.

Sanningens minut närmar sig för alla miljönissar. Verkligheten knackar på dörren.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1204927.svd

Delphinium tycks besanna farhågorna om att våra beslutsfattare har kort eller inget minne av tidigare misstag, saknar hum om byggnadsvård och är okänsliga för stadens själ och atmosfär. Ett nytt stadsbibliotek, Delphinium, innebär ett mycket större och påtagligare ingrepp vid Odenplan än den galleria som planeras under jord i anslutning till den nya pendeltågstationen.

Återigen tillhandahålles tvivelaktiga presentationer vilka laborerar på behörigt avstånd från det slutliga resultatet. Huset framställs i en överdrivet ljus dager som skall förta intrycket av bred betongmur men vad det handlar om är ju en högst ordinär kasernbyggnad (här nedan har vi gjort huset mörkare, dvs som det kan uppfattas under stora delar av dygnet) .

Notera även det vilseledande fågelperspektivet - i verkligheten är husen lika höga! Arkitekter framställer ofta sina alster i tillrättalagda perspektiv utan naturliga kontraster och skuggor. Desto viktigare att presentationen görs till föremål för analytisk granskning.

Delphinium kommer att avgränsa eller kväva denna del av Odenplan, äta sig in i det historiskt känsliga parkområde som utgör Observatoriekullen, rasera 30-talsannexen vilka harmonierar med stadsbiblioteket i ett balanserat linjespel och ersätta dem med en platt entréhall e d, och därtill sopa bort det ena av Odenplans två torg (man offrar alltså även torgyta) och bekräftar därmed uppfattningen att ett nytt stadsbibliotek inte låter sig integreras med respekt för befintlig miljö. En tillbyggnad borde utformas som komplement till annexen, men området är för litet till ytan och uppdraget optimistiskt i överkant, en lärdom att dra inför kommande förtätningar.

Bygger man ändå eländet bör man platta till huset och minska volymen rejält av estetiska skäl (och opinionsskäl). Men river man annexen, vilka i sig rymmer nästan lika mycket som Delphinium, kommer ett modifierat Deliphinium inte att tillföra stadsbiblioteket de ytor man eftersträvar och hela bygget slutar som en prestigesak där det gäller att visa vem som bestämmer…

Varsamt bevarande kunde innebära att man glasar in och modifierar delar av annexen och expanderade nedåt i marken, givet inte T-banan går precis där (jo, det gör den visst). KTH:s nya bibliotek utgör ett lovprisat exempel på hur man tillvaratar befintliga byggnader och skapar något nytt och funktionellt som känns storslaget men ändå hemtamt, men uppgiften här förefaller ju närmast omöjlig.

Jämförande gatuperspektiv (före-efter), se nedan. Notera den för området förödande betongkänslan - lärde man sig inget av misstagen i Klara? Var dagens fjuniga stadshuspolitiker kanske inte födda då?

Läs mer: Riva stadshuset också?, Delphinium - koloss på lerfötter, Kaserntänkandet åter till heders

Delphinium, stadsbiblioteket, Odenplan, Asplund, annexen, galleria, stadshuset, Stockholm, stadsplanering, arkitektur

SvD DN SvD SvD DN SvD

Utredningen om citybanan, Ytspårsutredningen, kan uppfattas som en partsinlaga där riksantikvarieämbetets bevarandeaspekt på Riddarhuset tvingat ned ett tredje spår under jord, den s k citybanan. Denna målas sedan upp som det som skall frälsa och utveckla hela regionen.

Några kritiska punkter:

1. Citybanan går djupt under marken och lutningsvinkeln är hela 3 grader, vilket ställer höga krav på motorstyrka. Banan kan därför endast användas av speciella motorvagnståg. Är de nya pendeltågen dimensionerade för den kraftiga lutningen eller får man räkna med överhettning av motorerna och risk för förseningar, investeringar i nya tåg osv?

2. Att köra vanliga tåg går alltså inte, vilket inte är alldeles lätt att utläsa av Ytspårsutredningen. Ett stopp nere i svackan och tåget blir stående och kräver insatser av flera extralok. 

3. Alternativet med ett tredje ytspår ger däremot reservkapacitet om ett av det två andra spåren ovan jord blockeras. Citybanan, dvs under jord, kan alltså inte användas som reservspår för den ordinarie tågtrafiken (som inte klarar lutningen) om det ena av de två spåren ovan jord blockeras.

Positiva punkter:

Citybanan kommer genom tillkomsten av station Odenplan att avlasta den hårt trafiktyngda t-centralen från pendeltågtrafik. En växande storstad mår väl av två centralstationer för tågtrafiken. De ekonomiska aspekterna är svårbedömda men om behov anses föreligga av Citybanan är ju prislappen och byggtiden av mindre vikt.

ETT TREDJE YTSPÅR

Ett tredje ytspår går kanske att realisera om biltrafiken får maka på sig lite, vilket är i linje med dagens miljöpolitik. Att gräva nära riddarhuset är inte heller hela världen. I framtiden blir tågen förmodligen lättare, tystare, vibrationsfriare och mer miljöanpassade. Stockholm är trots allt en trafikknut och det är inget att skämmas över, snarare något att visa upp.

Om citybanan genomförs, dvs under jord, kan ett tredje ytspår ändå kanske visa sig nödvändigt. Att fördubbla citybanans kapacitet i en andra etapp, som planeras, skulle ju verkligen kosta på. Man borde kanske i stället starta med ett tredje ytspår och sedan bygga citybanan… om den skulle visa sig behövas.

Mer om Odenplan: Delphinium värre hot än galleria

Ytspårsutredningen (Rapportens bilagor ej längre åtkomliga), men här följer några andra rapporter:

Spårkapacitet

Tredje spår, områdespåverkan

Beslutsförslag

Citybanan - på rätt spår?

Wikipedia om Citybanan

Aktuell länk: SvD 15/6

SvD DN DN

Citybanan, Stockholm, Odenplan, kollektivtrafik, pendeltåg, tredje spåret, miljö, energi

De i Sverige idag dominerande moderaterna tycks inse vad klockan är slagen för alliansen (mycket beroende på moderaternas egen framfart) och försöker åstadkomma mesta möjliga på kortast möjliga tid, vilket dock innebär att man tvingas laborera i demokratins utmarker och ännu längre bort. Kanske borde man därför utsträcka mandatperioden till åtta år… Då kunde man jobba i ett lugnare tempo och ge opinonen möjlighet att mogna, med mindre risk att protestgrupper mobiliserar i sista stund och förvandlar staden till ett slagfält.

Lär man sig aldrig något av Almstriden, eller var dagens moderater inte födda då? Kanske det. Byggplanerna för Stockholm börjar ju likna ett moderatdagis… 

Förr eller senare tvingas man överväga ett radikalt grepp på situationen, med eller utan moderaternas draghjälp. Schackrandet bakom ryggen på folket har ju alltid pågått och är inget nytt. En bred opinion skulle säkert välkomna en satsning på fler gröna ytor och lungor i Storstockholm. Detta kunde realiseras genom att fler verksamheter utlokaliserades, inte bara till grannkommunerna, vars gröna karaktär bör bevaras.

Eller som förre moderatledaren Adolfsson en gång klarsynt uttryckte det - "Sverige består ju nästan bara av en massa skog". Varför då koncentrera allt till Stockholm - en förlegad syn från en tid då Stockholm växte och kunde växa. Gränserna sätts idag av miljö- och transportskäl, inte av att det skulle saknas möjlighet att förtäta på olika sätt.

Det är också en trivselfråga. Det är för trångt på Stockholms gator och trottoarer, vilket bidrar till hetsen. Ett lugnare tempo befordrar livskvaliten. Stockholm bör göra helt om och sluta växa, då löser sig snart alla problem vilka annars hela tiden kräver nya miljardslukande och miljöförstörande lösningar. Dessa blir aldrig annat än nödlösningar till dess att allt ändar i ett urbant inferno… och ett totalt fiasko för demokratin.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_754007.svd
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_754025.svd

Den moderatledda regeringen (ett parti regerar i princip i Sverige idag, men ljusår från folkmajoritet) fortsätter sin Margaret Thatcherpolitik och avreglerar bara för avreglerandets egen skull, eller därför att man - tvärtemot sin påstådda sociala approach, inte förmår sätta sig in i de icke-moderatröstande människornas vardag, men hur skulle man kunna göra det om man är född vid köttgrytorna?

ELBRANSCHENS AVREGLERING har skapat ett byråkratiskt helvete för konsumenterna, men en hel del rika direktörer, vilket kanske var det bakomliggande syftet. Man fick en östatsliknande byråkrati, men det visar att marknadskrafterna saknar etik, precis som Lenin, Marx & Co som man tydligen inte har några principiella invändningar emot när det kommer till kritan, eller debit och kredit. Alla fula trick är tillåtna.

UTFÖRSÄLJNINGEN AV ALLMÄNNYTTAN har skapat ett helvete för hyresgästerna, de som i god tro ingick ett avtal som sedan inte visade sig något värt när en liten borgerlig extremklick fick för mycket att säga till om. Som hävstång för vinstintresset gör man onödiga stambyten osv, återigen en moral på pottkanten.

APOTEKET fungerar alldeles utmärkt. Om det sedan uppstår långa väntetider är det i sig inget skäl att avreglera, snarare bör man se över rutinerna och utbilda personalen. Men det har som sagt blivit en fix idé att apa efter thatcherismen, men det visar också på moderaternas osjälvständighet och piskfundamentalism, vilken kommer att kosta dem makten för evinnerlig tid.

Spåren går inte att sopa under mattan så lätt. Väljarna har gott minne. Räkna med valförlust minst tio riksdagsval i följd efter detta. Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_750801.svd
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=730963
http://sydsvenskan.se/sverige/article291937.ece
http://aftonbladet.se/nyheter/article1590139.ab
http://hd.se/inrikes/2008/01/08/apoteket-ska-garantera-glesbygden/
Apoteket, moderat, nyliberal, nyliberalism, fundamentalism, alliansen

Plastpåsarnas negativa miljöpåverkan har inte uppmärksammats tillräckligt i Sverige. Ofta får man betala 1,50 kr till 2 kr för påsen, men det är inget som avhåller kunden från vad som har utvecklat sig till miljöskadlig slentrian. Höjde man priset till 5 kr/påsen skulle man snart se sig om efter andra lösningar, och det fanns faktiskt hållbara lösningar före plastpåsens intåg.

Plastpåsen är främst ett reklammedium för butiken, inte en produkt som fyller sin funktion som bärkasse särskilt väl. Ofta går handtagen av och påsen rispas sönder av kantiga förpackningar.

Speciellt kan erinras om den s k nätkassen som ett oöverträffat alternativ, en kasse utformad som ett starkt, plastöverdraget nät som kan återanvändas. Plast som plast, men nätkassen håller kanske ett helt liv medan plastpåsen går sönder efter bara några användningar, blir skrynklig och smutsig, något man vill slänga bort.

För de som gillar plast är alltså nätkassen ett passande alternativ. Den är töjbar, rymlig och går enkelt att rengöra, bara att skölja av under kranen. Alla borde ha några stycken med sig till affären. Nätkassen går att veckla ihop och ryms lätt i fickan.

Varför säljs inte nätkassar numera? Är det för att butikerna vill ha oss som vandrade reklampelare, något vi får betala dyrt för när vi rätteligen borde ha provision. Vettigare då att investera i några nätkassar.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_750559.svd
Konsument, återvinning, återanvändning, hållbarhet, livsstil, mode, handel, reklam, plastpåsar

Nollvisionen kan förefalla idealistisk men det vore fel att inte sätta målet till noll skadade och omkomna i trafiken. Men för att nå dit krävs nog en mer djupgående analys av våra trafikbeteenden. Människan bakom ratten, mc- eller cykelstyret har sina begränsningar och det är en pedagogisk uppgift att förbättra våra insikter och beteenden.

Kanske bör man använda två nollvisioner, en för vanliga trafikanter och en för yrkestrafik. Vägarna och fordonen håller idag kanske så pass hög standard att yrkestrafiken, som i de flesta fall framförs med omdöme och ansvar, kan bedömas som säker och nollvisionen i den delen redan håller på att uppfyllas? Det skulle i så fall indikera att det är något som är allvarligt fel med trafikundervisningen av privatbilister m fl.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1064&a=729440
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_729701.svd
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1553683.ab
http://hd.se/inrikes/2008/01/02/naera-500-doeda-i-trafiken-2007/
Nollvisionen, trafiksäkerhet, yrkestrafik, bilism

Sent omsider har politikerna vaknat och vill förbjuda användning av amalgam. De som redan har amalgam i tänderna bör nu rimligen erbjudas gratis utbyte av det nu giftklassade ämnet, eller i varje fall till kraftigt subventionerad kostnad, detta oavsett om man har några klart påvisade besvär eller inte.

Kvicksilver är en lömsk metall där effekterna ofta visar sig långt senare, och man behöver inte heller vara medveten om sin försämrade hälsa, vilken man kanske lärt sig leva med och anpassat sitt liv efter, men avlägsnar man amalgamet visar sig snart en tydlig förbättring.

Alla bör därför omfattas av ett erbjudande om subventionerad amalgamsanering. Har politikerna nu sagt A så följer med nödvändig konsekvens B.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_724369.svd
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=728814
Amalgam, kvicksilver, miljögifter, tandvård

Nollvisionen tycks lika avlägsen som tidigare, men säkert är att många trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder redan bör ha givit resultat och att det är den ökade trafikmängden som håller olyckstalen kvar på en hög nivå.

Bakom varje olycka finns dock en individ som inte anpassat farten efter omständigheterna, varit ouppmärksam, kört med slitna däck osv. En gemensam nämnare för dessa händelser är att man förlitat sig på rutinen och med tiden börjat ta omedvetna chanser, och då sker en olycka med logisk nödvändighet.

Att öka riskmedvetandet kan vara den övergripande åtgärd som till slut får nollekvationen att gå ihop. I småskolan får vi lära oss att se vänster-höger-vänster innan vi går över gatan, men det gäller att visa samma omsorg i alla situationer.

Trafiksäkerhetsverket bör analysera psykologin och orsakerna bakom en ökad riskbenägenhet, vilken torde vara förklaringen till flertalet olyckor. Den som orsakat en olycka står frågande, men svaret hade kunnat ges innan olyckan var ett faktum.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=725410

Annexen till Stadsbiblioteket har fått ett oförtjänt dåligt rykte, undrar vad som ligger bakom. De borde rätteligen kulturmärkas. I förbigående kan de se litet fyrkantiga ut, men tittar man närmare är det en fyrkantighet med en noblesse, lätthet och värdighet som man endast finner i 1920-talets unika formspråk. Det enkla har fått något monumentalt över sig.

Den föreslagna DOMUS-kolossen kommer däremot att framstå som en förortsmässig papplåda. Läkarhuset en bit därifrån stör inte helheten, då är det aktuella förslaget mer dominant och kommer att förstärka intrycket av lådighet. Frågan är om Odenplan tål mera lådighet, en lådighet som vi ännu inte lyckats förlika oss med i Klara.

Nej, här behövs mera tid och finkänslighet. Alla förslag tycks ännu inte ha lagts, men de kanske dyker upp när protesterna sagt sitt. Brådskan är väl bara moderaternas egen, man inser vad klockan är slagen sedan man provocerat folk med utförsäljning av allmännyttan och försöker förstöra mesta möjliga på kortaste tid. Nyvalet rycker närmare. 

Läs även aktuellt inlägg Delphinium värre hot än galleria

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_686785.svd

Cyklandet är väl närmast att betrakta som ett cirkusnummer. Cyklisten utför alltså ett konststycke, att balansera på två hjul, men har samtidigt att bemästra trafiksituationen. Speciellt vid låg fart måste mycket av uppmärksamheten fokuseras på att hålla balansen.

I Stockhom har man aviserat målning av förskjutna spärrlinjer i gatukorsningar med trafikljus, vilket gör att cyklisten stannar en bit framför bilarna och uppmärksammas bättre. En cyklist är svår att upptäcka i backspegeln och har heller inget krav på tända lysen på dagen. Det är uppenbart att cyklisternas synlighet kan förbättras!

Cyklisten bör använda en reflexväst av samma typ som är obligatorisk vid vägarbete. En cyklist är ju lika oskyddad som den som har sin arbetsplats på gatan! Västen kunde få en modeinriktig design, göras flexibel och lättburen, exponeras på modemässor osv. Dags att prova ut sin cykelväst i sportaffären. Den är lika självklar attiralj som cykellyset, cykelhjälmen m m.

Nollvisionen handlar om aktivt trafiksäkerhetsarbete där man steg för steg genomför förbättringar, ofta till priset av dyrköpt erfarenhet. Det är lätt att vara efterklok. Finns det t ex risk att köra ned i vattnet kunde västen utformas som flytväst. En sådan kunde även verka stötdämpande vid fall och kollisioner.

Det finns vägande motiv att delegera frågan om cykelvästar till den lagstiftande församlingen. Ett beslut kunde tas redan till våren, bara den trafikpolitiska viljan finns och media gav lite draghjälp.

Mer om cyklandets vådor: För många cykelbanor, Chanstagare sinkar nollvisionen

SvD DN

Cyklister, cykelhjälm, cykelbanor, cykel, fotgängare, trafiksäkerhet, trafikolyckor, nollvisionen

Attackerna mot hyresrätten motiverar nyval!

Den borgerliga alliansen var tydligen endast till för engångsbruk, inget som kan återanvändas, men innan Mona Sahlin tagit över har man passat på att genomföra ett antal irreversibla åtgärder som man för alltid kommer att ihågkommas och hånas för.

Nu tycks man ha satt en ära i att försvåra för hyresgästerna på alla sätt och vis, läs denna utmärkta blogg,

http://konsumenter.se/blogg/?p=557

Så det kan vara på tiden att uppvakta de ansvariga inom alliansen med tydliga protester och kräva RESPEKT. Eller ska det bli smekmånad mandatperioden ut?

Det handlar om avsiktlig förföljelse, som t ex utförsäljning av allmännyttan till privatvärdar när mindre bemedlade hyresgäster tackat nej till den kortsiktiga köp- och säljfesten av bostadsrätter (prisraset har redan börjat). Man låter spekulationsintresset ta sig in bakvägen.

De som skrivit kontrakt med allmännyttan bör ha vetorätt mot alla ekonomiska äventyrligheter. Hyresgästföreningen har anledning att ta sig en funderare. Även privatvärdarna kan få det hett om öronen med hyresstrejker, husockupationer osv.

Så vitt bekant var utförsäljningen till privatvärdar inte med i alliansens valmanifest, där talades endast om att få äga och sälja sin bostad, alla skulle i den nyliberala teorin bli rika över en natt, men klarar bankerna anstormningen av låntagare, vad har man för koll på det?

NYVAL är kanske bästa sättet att hindra att alliansens bristande fingertoppskänslighet resulterar i det kollektiva ramaskri man alltid bävat för. Kommunismen får vind i seglen när alliansen nu fått demokratisk grundkänning.

"Hyresrätt" innebär en rättighet, det framgår av namnet, och den är förmodligen grundlagsskyddad. Att överlåta husen till en privatvärd innebär en form av kontraktsbrott, kanske brott mot mänskligheten. Det finns gott om artiklar i FN-stadgan som går att tillämpa när myndigheten tar sig för stora friheter, och det talas implicit även om en förväntad reaktion mot tyrrani, dvs i klartext uppror.

Men till att börja med kunde man lite varsamt informera Mats Odell om att han definitivt inte är fjollern på rätt post, bör ta sin Mats ur skolan och sluta provocera med krav på kraftiga hyreshöjningar. Allt han säger är bakvänt. Alliansen tycks mest bestå av omoget folk med en luddig universallösning på allt. För att vara regeringsduglig och förtroendevald räcker det inte med att bara med att kunna haspla ur sig.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=739015

http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_677823.svd
Hyresgästföreningen, hyresrätter, hyresrätt, alliansen, Reinfeldt, Mona Sahlin, Lenin.

Det första Nobelpriset utdelades inte 1901, utan redan 1896 i Ryssland, där Alfred Nobels brorson Emanuel instiftade priset till minne av fadern, Ludvig Nobel. Det utdelades tre gånger på dennes dödsdag den 31 mars. Priset var ett vetenskapligt pris med medalj som skulle gå till den som skrivit den bästa vetenskapliga uppsatsen eller gjort den bästa upptäckten eller uppfinningen under den senaste femårsperioden. Det aktuella nobelpriset följer alltså en gammal familjetradition.   

De svenska industriella och sociala satsningarna i Ryssland var enormt omfattande vid denna tid, men fick avbrytas när Lenin kom till makten, annars hade man kanske fått en välståndsutveckling i Ryssland liknande den i Sverige. LM Ericssons fabrik i S:t Petersburg sysselsatte t ex 3.000 anställda år 1915, dubbelt så många som i Sverige. Samma år gick hela 30% av Sveriges verkstadsexport till Ryssland.

Källa: Svenska vägar till S:t Petersburg av Bengt Jangfeldt, sid 181, 201. Wahlström & Widstrand 2000.

Läs även bloggen Den första Nobelmiddagen

Nobelstiftelsen har den 4 jan 2008 kommenterat att "Endast det pris som instiftades av Alfred Nobel går idag under benämningen Nobelpriset eller på engelska the Nobel Prize. Priset till Ludvig Nobels minne utdelades endast tre gånger, till ryska ingenjörer i olje- och verkstadsindustrin, och upphörde efter 1905."

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1160063.svd

http://sydsvenskan.se/varlden/article317607.ece
http://hd.se/utrikes/2008/04/21/nobelpris-till-putin/
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_675513.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_675001.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_672387.svd
Nobelpriset, Nobel.

Den första nobelbanketten hölls på Grand Hotel 1901 och bestod av fem rätter (meny okänd). Den första nobelmiddagen som Hovet serverade (1904) var inte speciellt vegetarisk: consommé, sjötungsfiléer, lammsadel med legymer, rapphöns, inbakad gåsleverpastej, ungsbakad kyckling, sallad, sparris och smörsås, italienska våfflor, ost, smör och kex samt dessert (okänd).

Källa: Nobels middagar av Ulrica Söderlind, sid 134, 261, Carlsson Bokförlag 2005.

Rätteligen borde man utdela ett Nobelpris för epokgörande insatser på smakområdet, vilket vore i linje med nobelfestligheternas gastronomiska accent, och Fredspriset utdelas för djurskyddsinsatser, men det senare rimmar kanske inte med Norge som fiske- och sälnation och låter kanske vänta på sig.

Läs även bloggen Det okända Nobelpriset och Smaklig Gås.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_672387.svd
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_674659.svd

Nollvisionen kommer att förbli en avlägsen dröm och dess belackare få vatten på sin kvarn så länge man inte går till botten med våra riskbeteenden.

En olycka kan bero på okunnighet, men ofta är man medveten om riskerna och prövar en chansning, särskilt om man är distraherad. För att alltid kunna göra förnuftiga val i trafiksituationer krävs förmodligen riskträning i körskolan, då man kanske hunnit glömma det goda rådet man fick i småskolan, att se vänster-höger-vänster innan man passerar gatan. Detta har förmodligen räddat livet på många småttingar, vilka annars har en tendens till tunnelseende.

Vad som händer om man inte följer detta enkla råd går att analysera med sannolikhetsteori. Här finns ett pedagogiskt exempel som borde ingå i körkortsutbildningen, men även tillhöra allmänbildningen för fotgängare, cyklister m fl,

http://greensweden.atspace.com/trafik.html

Tvärtemot vår intuitiva uppfattning är alltså risken inte konstant för en given risksituation, utan kan öka signifikant, dvs dramatiskt, redan efter 1-2 chanstagningar, beroende på risknivån. Alla är underställda samma matematiska naturlag. Vi har alla ett riskkapital som snabbt reduceras varje gång vi brister i uppmärksamhet.

En risksituation har ofta två medspelare och ansvaret vilar då på bägge. Väjningsplikten vid övergångsställen skapar ofta missförstånd. Det vore kanske säkrare att endast låta regeln om att anpassa beteendet efter omständigheterna råda för att inte invagga fotgängaren i falsk trygghet!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=725410

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_672421.svd

Stockholm växer så det knakar och marken räcker inte till, samtidigt som alltfler börjar inse värdet av gröna ytor - vad göra?

Framtiden har kanske lösningen, till dess får man hålla tillgodo med rimliga avvägningar och godtagbara kompromisser. I nuläget är det särskilt viktigt med en bred debatt och inte låta den ena eller andra åsiktsriktningen dominera. Jobbigt med demokrati, men vad är alternativet?

Lösningen förefaller vara att antingen bygga på höjden eller nedåt i urberget (en förbisedd resurs), eller en kombination av bägge. Då multipliceras den tillgängliga markytan. Man kan också bygga på vattnet, men här finns starka naturvårdshänsyn. Skogen "går an" att skövla, men vattnet är dessbättre ännu heligt, men för hur länge?

Blickar man framåt i tiden kanske lösningen ligger i storskalig överdäckning av hela städer, men på en nivå som inte är störande för dess invånare, samhällen förankrade på uppemot en mils höjd i stratosfären. Den nödvändiga lyftkraften fås via motvikter placerade längre ut i rymden. Nya material och tekniker behöver utvecklas, men det är ju människan specialist på.

http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_655525.svd
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=722802

Rymden, Klara, Stockholm, arkitektur, hållbar utveckling, ekologisk, hållbarhet, yimby, nimby, bevarande, DN, SvD, Slussen, urbanism, trafik, infrastruktur, GreenSweden, miljö, klimat, bakåtsträvande