Delphinium värre hot än galleria
Delphinium tycks besanna farhågorna om att våra beslutsfattare har kort eller inget minne av tidigare misstag, saknar hum om byggnadsvård och är okänsliga för stadens själ och atmosfär. Ett nytt stadsbibliotek, Delphinium, innebär ett mycket större och påtagligare ingrepp vid Odenplan än den galleria som planeras under jord i anslutning till den nya pendeltågstationen.
Återigen tillhandahålles tvivelaktiga presentationer vilka laborerar på behörigt avstånd från det slutliga resultatet. Huset framställs i en överdrivet ljus dager som skall förta intrycket av bred betongmur men vad det handlar om är ju en högst ordinär kasernbyggnad (här nedan har vi gjort huset mörkare, dvs som det kan uppfattas under stora delar av dygnet) .
Notera även det vilseledande fågelperspektivet - i verkligheten är husen lika höga! 
Arkitekter framställer ofta sina alster i tillrättalagda perspektiv utan naturliga kontraster och skuggor. Desto viktigare att presentationen görs till föremål för analytisk granskning.
Delphinium kommer att avgränsa eller kväva denna del av Odenplan, äta sig in i det historiskt känsliga parkområde som utgör Observatoriekullen, rasera 30-talsannexen vilka harmonierar med stadsbiblioteket i ett balanserat linjespel och ersätta dem med en platt entréhall e d, och därtill sopa bort det ena av Odenplans två torg (man offrar alltså även torgyta) och bekräftar därmed uppfattningen att ett nytt stadsbibliotek inte låter sig integreras med respekt för befintlig miljö. En tillbyggnad borde utformas som komplement till annexen, men området är för litet till ytan och uppdraget optimistiskt i överkant, en lärdom att dra inför kommande förtätningar.
Bygger man ändå eländet bör man platta till huset och minska volymen rejält av estetiska skäl (och opinionsskäl). Men river man annexen, vilka i sig rymmer nästan lika mycket som Delphinium, kommer ett modifierat Deliphinium inte att tillföra stadsbiblioteket de ytor man eftersträvar och hela bygget slutar som en prestigesak där det gäller att visa vem som bestämmer…
Varsamt bevarande kunde innebära att man glasar in och modifierar delar av annexen och expanderade nedåt i marken, givet inte T-banan går precis där (jo, det gör den visst). KTH:s nya bibliotek utgör ett lovprisat exempel på hur man tillvaratar befintliga byggnader och skapar något nytt och funktionellt som känns storslaget men ändå hemtamt, men uppgiften här förefaller ju närmast omöjlig.
Jämförande gatuperspektiv (före-efter), se nedan. Notera den för området förödande betongkänslan - lärde man sig inget av misstagen i Klara? Var dagens fjuniga stadshuspolitiker kanske inte födda då?
Läs mer: Riva stadshuset också?, Delphinium - koloss på lerfötter, Kaserntänkandet åter till heders
Delphinium, stadsbiblioteket, Odenplan, Asplund, annexen, galleria, stadshuset, Stockholm, stadsplanering, arkitektur
Ja, das neue Generalstabshauptquartier des Bucharchiv Stockholms ist verrückt, die drei Annexen sehr schöner und Originalität sind.
Comment by Freunde — January 29, 2008 @ 5:36 pm
Förslaget är verkligen urtråkigt.
Jag har inga känslor för bevarandet av annexen, jag tycker de är rätt alldagliga, dessutom ligger de på funktionalistiskt sätt bortvända från vägen istället för längsmed och dödar på så sätt urbaniteten.
Men att bygga ännu en liggande låda som det nu lagda förslaget går ut på är knappast vad Stockholm behöver. Tanken med tillbyggnaden var ju att det skulle bli en arkitektoniskt intressant byggnad som fungerade bra samman med Asplunds byggnad. Det kan långtifrån sägas vara uppfyllt med denna, som du säger, hyreskasern.
Jag tror att det vettigaste är att helt enkelt skapa en ny byggnad på annan plats. Varför inte vid slussen? Där kan man dessutom ta ut svängarna avsevärt mer. Annars tyckte jag också att “The Cut” var ganska intressant. Det valda förslaget var nog det som jag tyckte sämst om av alla finalförslagen(!)
Svar: Annexen har väl lite av förvaringslådor över sig, men sådan var ju funkisen. Deras historiska värde borde utvärderas närmare av en expertgrupp eftersom stilen, som kan vara svår att ta till sig för många, trots allt innebär något banbrytande. Modernismens första staplande steg, lite ålderdomligt men med en påtaglig fräschör. Modernismens ursprung, men här finns kanske också ansatser till något aldrig prövat (?). Gör man sig av med originalen missar man möjligheten att uppleva och inspireras. Det här är nog en upplysningsfråga./GreenSweden
Comment by Anders Gardebring — February 6, 2008 @ 9:21 am
Suck, ännu fler människor som sätter sig på tvären så fort det ska byggas något nytt.
Annexbyggnaderna borde jämnas med marken illa kvickt! Tråkigare byggnader får man leta mycket länge efter. Under alla år jag gått förbi stadsbiblioteket har jag mest undrat vad det är för ruckel som står bredvid den tjusiga byggnaden Asplund skapat. Att de nu försvinner ska bli trevligt!
För övrigt kan man ju fundera på varför reaktionen kommer först nu? Hela spektaklet med nytt bibliotek har väl pågått under sex år eller så…
Helst skulle jag se en väldigt hög byggnad bredvid nuvarande biblioteket som kunde bryta av lite mer, skapa större kontraster! Men höga hus är förbjudna i Stockholm som det verkar… De högsta husen är nästan alla byggda för 30 år sedan eller mer. Eller vad sägs exempelvis om studenthuset Nyponet som byggdes 1957 och med sina 21 våningar fortfarande är bland de högsta i stan. Pinsamt.
SVAR: Faktum är att många tycks reagera på samma sätt eller “för sent”, men det är aldrig försent att uppleva staden ur ett mer medvetet och påläst perspektiv, och funkisen har trots en viss ytlig tråkighet en given plats i den arkitektoniska historien. Betänk att det var här alltihop började, dvs modernismen, en milstolpe i mänsklighetens historia! Intresse, medvetenhet och respekten för denna epok med dess stilmässiga paradigmskifte, nya ansatser och originalitet gentemot det förflutna är, som med alla antikvariska objekt, bara en tidsfråga, men släktskapet med modernismen gör kanske saken svårare. Skulle annexen rivas binder våra makthavare återigen ris åt egen rygg och får dras med skammen i evighet, och vore man tvungen att riva (vilket f ö alls icke är fallet, husen är i god kondition) bör man åtminstone ge opinionen en chans att mogna och inte forcera fram besluten. /GreenSweden
Comment by Calle — March 11, 2008 @ 7:31 am