GreenSweden

Svenskarna källsorterar som flitiga ekorrar… hela 90% av oss uppges det. Det är ju bra ifall soporna slutligen hamnar där de ska, vilket inte alltid är fallet. Allt samlas ihop och bränns i många fall, men det hemlighålls för att hålla oss på gott humör. Bränning av sopor är kanske rentav skonsammare för miljön än att transportera omkring avfallet i olika behållare till olika destinationsorter.

Förmodligen är miljövinsten ganska ringa vid källsortering, borsett från att pantglas och aluminiumburkar inte ligger och skrotar i naturen, att metaller återvinns osv, men frågan är hur mycket energi som förbrukas och hur stor miljöförstöringen blir vid själva återvinningsprocessen. Är proceduren för källsortering mogen och tillräckligt miljövänlig? 

Några tillförlitliga kretsloppsmodeller har väl aldrig presenterats och då kan vi inget säkert veta. Så länge som frågetecken kvarstår bör källsortering ske på frivillighetens väg. Många verkar tycka det är häftigt att källsortera, men kanske påskyndar man då den globala uppvärmningen… Spåren av att upphöja politiska slogans till beslut förskräcker på många områden.

Den som sorterar fel riskerar därtill böter, eller i värsta fall fängelse, så varför göra sig omaket att gå till återvinningskontainern? Vi borde folkomrösta om hur vi ska ha det med källsorteringen. Mycket är ju bara politisk kaspterteater som fallet med kärnkraften.

SvD DN DN

SL vill testa nya t-banetåg med i huvudsak endast ståplatser som beslutsunderlag för nästa generations t-banevagnar… Det kunde kanske vara motiverat i det överbefolkade Indien, men där är vi inte ännu, även om vissa satt en ära i att förtäta Stockholm.

Vår höga svenska åkstandard med bekväma och väldesignade tåg bör hållas helig. Med det nya förslaget uppnås en konstant brist på sittplatser redan vid lågt passagerarantal och större delen av dygnet. T-banan i Stockholm går långt ut i förorterna där det är glest i vagnarna, men folk skulle nu tvingas till stående i uppemot 30 minuter i halvfulla vagnar eller behöva sitta på golven… För att åka med SL i fortsättningen bör man alltså ha god fysik, inte vara äldre, handikappad, sjuk, gravid eller småbarnsförälder med behov av att kunna sitta.

Förslaget att minska sittplatserna är groteskt och feltänkt. Med färre sittplatser tvingas fler stå i kollektivtrafiken, enkel matematik och en klar standardförsämring. Vem hade väntat sig det med rådande biljettpriser?

SL har börjat informera trafikanterna om att det finns ledig plats i mitten av t-banevagnarna, så där finns vinster att göra. Man kunde även uppmana folk att ta ett mindre fullsatt tåg som går i samma riktning och inte vänta ut sitt eget tåg. Om ett tåg skulle råka vara fullsatt är det inget att hetsa upp sig över, det kommer strax ett nytt tåg. Trafikflöden är oförutsägbara. Citybanan väntas dock sprida ut trafiken och avlasta stationerna.

SL vill kanske planera för de nya gigantiska sportrarenorna för att kunna svälja tillfälliga proppar i trafiken, men proppar löser man med extratåg. Vräkiga barnvagnar är heller inget skäl att dra in på sittplatserna. Dessa kunde betala en trängselavgift på t ex 100 kr eller förbjudas i rusningstid. Kloka föräldrar håller sig med en enkel smal modell lämpad för bussar och tåg.

Fler bilister skulle idag kunna övertalas att ta t-banan vid lågtrafik då det finns gott om sittplatser, men med "sittplatslösa" vagnar kommer SL att skrämma bort bilisterna för gott…

Läs även Ojämlika transporter.

SvD DN SvD

Överdäckning av våra trafikleder tycks vara nästa "briljanta" idé efter det havererade kallbadhuset för att skapa ytor där ytor inte finns… Det överdäckade området drabbas av en form av inglasning, en byggstil som brukar väcka protester.

Man bör respektera Stockholms fria ytor och till dessa kan utan tvekan räknas vägar, t-bana och pendeltåg. Fråga trafikanterna om man vill kapslas in även ovan jord, vid en så central plats som Gamla stan till råga på allt…

Det börjar gå lite väl långt när vissa arkitekter vill däcka över Slussen, en historisk knutpunkt som sjuder av liv och rörelse. Man vill "stänga av kranen" till nackdel för alla trafikanter som nu välkomnas av det storslagna panorama som gör Stockholm unikt. Att uppleva denna del av staden från tåg- eller bilfönstret måste vara en demokratisk rättighet, och vad betyder det inte för turismen?

Hade väg- och spårtrafiken varit menad för överbyggnad hade man däckat över för länge sen, men så trångt är väl inte Stockholm att man måste börja improvisera och frångå etablerade stadsplaneprinciper.

Läs även Det småskaliga Slussen.

SvD

Delphinium tycks besanna farhågorna om att våra beslutsfattare har kort eller inget minne av tidigare misstag, saknar hum om byggnadsvård och är okänsliga för stadens själ och atmosfär. Ett nytt stadsbibliotek, Delphinium, innebär ett mycket större och påtagligare ingrepp vid Odenplan än den galleria som planeras under jord i anslutning till den nya pendeltågstationen.

Återigen tillhandahålles tvivelaktiga presentationer vilka laborerar på behörigt avstånd från det slutliga resultatet. Huset framställs i en överdrivet ljus dager som skall förta intrycket av bred betongmur men vad det handlar om är ju en högst ordinär kasernbyggnad (här nedan har vi gjort huset mörkare, dvs som det kan uppfattas under stora delar av dygnet) .

Notera även det vilseledande fågelperspektivet - i verkligheten är husen lika höga! Arkitekter framställer ofta sina alster i tillrättalagda perspektiv utan naturliga kontraster och skuggor. Desto viktigare att presentationen görs till föremål för analytisk granskning.

Delphinium kommer att avgränsa eller kväva denna del av Odenplan, äta sig in i det historiskt känsliga parkområde som utgör Observatoriekullen, rasera 30-talsannexen vilka harmonierar med stadsbiblioteket i ett balanserat linjespel och ersätta dem med en platt entréhall e d, och därtill sopa bort det ena av Odenplans två torg (man offrar alltså även torgyta) och bekräftar därmed uppfattningen att ett nytt stadsbibliotek inte låter sig integreras med respekt för befintlig miljö. En tillbyggnad borde utformas som komplement till annexen, men området är för litet till ytan och uppdraget optimistiskt i överkant, en lärdom att dra inför kommande förtätningar.

Bygger man ändå eländet bör man platta till huset och minska volymen rejält av estetiska skäl (och opinionsskäl). Men river man annexen, vilka i sig rymmer nästan lika mycket som Delphinium, kommer ett modifierat Deliphinium inte att tillföra stadsbiblioteket de ytor man eftersträvar och hela bygget slutar som en prestigesak där det gäller att visa vem som bestämmer…

Varsamt bevarande kunde innebära att man glasar in och modifierar delar av annexen och expanderade nedåt i marken, givet inte T-banan går precis där (jo, det gör den visst). KTH:s nya bibliotek utgör ett lovprisat exempel på hur man tillvaratar befintliga byggnader och skapar något nytt och funktionellt som känns storslaget men ändå hemtamt, men uppgiften här förefaller ju närmast omöjlig.

Jämförande gatuperspektiv (före-efter), se nedan. Notera den för området förödande betongkänslan - lärde man sig inget av misstagen i Klara? Var dagens fjuniga stadshuspolitiker kanske inte födda då?

Läs mer: Riva stadshuset också?, Delphinium - koloss på lerfötter, Kaserntänkandet åter till heders

Delphinium, stadsbiblioteket, Odenplan, Asplund, annexen, galleria, stadshuset, Stockholm, stadsplanering, arkitektur

SvD DN SvD SvD DN SvD

Annexen till Stadsbiblioteket har fått ett oförtjänt dåligt rykte, undrar vad som ligger bakom. De borde rätteligen kulturmärkas. I förbigående kan de se litet fyrkantiga ut, men tittar man närmare är det en fyrkantighet med en noblesse, lätthet och värdighet som man endast finner i 1920-talets unika formspråk. Det enkla har fått något monumentalt över sig.

Den föreslagna DOMUS-kolossen kommer däremot att framstå som en förortsmässig papplåda. Läkarhuset en bit därifrån stör inte helheten, då är det aktuella förslaget mer dominant och kommer att förstärka intrycket av lådighet. Frågan är om Odenplan tål mera lådighet, en lådighet som vi ännu inte lyckats förlika oss med i Klara.

Nej, här behövs mera tid och finkänslighet. Alla förslag tycks ännu inte ha lagts, men de kanske dyker upp när protesterna sagt sitt. Brådskan är väl bara moderaternas egen, man inser vad klockan är slagen sedan man provocerat folk med utförsäljning av allmännyttan och försöker förstöra mesta möjliga på kortaste tid. Nyvalet rycker närmare. 

Läs även aktuellt inlägg Delphinium värre hot än galleria

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_686785.svd

Stockholm växer så det knakar och marken räcker inte till, samtidigt som alltfler börjar inse värdet av gröna ytor - vad göra?

Framtiden har kanske lösningen, till dess får man hålla tillgodo med rimliga avvägningar och godtagbara kompromisser. I nuläget är det särskilt viktigt med en bred debatt och inte låta den ena eller andra åsiktsriktningen dominera. Jobbigt med demokrati, men vad är alternativet?

Lösningen förefaller vara att antingen bygga på höjden eller nedåt i urberget (en förbisedd resurs), eller en kombination av bägge. Då multipliceras den tillgängliga markytan. Man kan också bygga på vattnet, men här finns starka naturvårdshänsyn. Skogen "går an" att skövla, men vattnet är dessbättre ännu heligt, men för hur länge?

Blickar man framåt i tiden kanske lösningen ligger i storskalig överdäckning av hela städer, men på en nivå som inte är störande för dess invånare, samhällen förankrade på uppemot en mils höjd i stratosfären. Den nödvändiga lyftkraften fås via motvikter placerade längre ut i rymden. Nya material och tekniker behöver utvecklas, men det är ju människan specialist på.

http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_655525.svd
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=722802

Rymden, Klara, Stockholm, arkitektur, hållbar utveckling, ekologisk, hållbarhet, yimby, nimby, bevarande, DN, SvD, Slussen, urbanism, trafik, infrastruktur, GreenSweden, miljö, klimat, bakåtsträvande

Rivningsraseri och byggfnatt tycks åter komma till heders efter en tids befriande frånvaro. Idag är det inte DOMUS-varuhusen som skall dränera stadskärnorna utan futuristiska och spretiga "totempålar" som skjuter i höjden. Vår tids nya "katedraler" skall erinra om rymdstäder och det är bara de svävande farkosterna som saknas för att bilden skall vara komplett.  

Delar av Stockholms stadsbibliotek skall dock rivas och få en omisskännlig DOMUS-känsla, har de ansvariga bifallit, uppenbart okunniga om 1920-talets funktionalistiska stilideal som är något helt annat. Anpassningen verkar i stället gjord efter Stockholms fulaste hus, som läkarhuset en bit längre upp i backen blivit utnämnt till…  Hur Odenplan förändrats kan man följa på bild i en bokutgåva som saluförs till julen av bokhandeln i bottenplanet (glömt titeln).

Många prestigemedvetna arkitekter vill konkurrera med stadshuset. Inget fel i att spänna en båge men då bör man försöka sikta rätt. Den stora "badringen" hade det uttalade syftet att dominera, fick maka på sig men luften pyste snart ur. Den nya konferensanläggningen ett stenkast från stadshuset skräder inte heller orden. Varför inte göra klart att vissa stadsdelar har en egen historia och atmosfär som kräver hänsyn? Då slapp vi dessa debatter i efterhand för att korrigera misstagen. 

Läs även Riv inte annexen

http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_655525.svd

Rymden, Klara, Stockholm, arkitektur, hållbar utveckling, ekologisk, hållbarhet, yimby, nimby, bevarande, DN, SvD, Slussen, urbanism, trafik, infrastruktur, GreenSweden, miljö, klimat, bakåtsträvande

Stockholms stadshus skall få konkurrens av höghus inpå knutarna, men höghus kan bli så höga att det uppstår stilproblem. Det var ju anledningen till att man inte ville bygga färdigt Söders Torn. Det finns goda skäl att även ta hänsyn till citykärnans skyline. Ansågs kallbadet förödande för stadshusets silhuett är väl ett höghus det i ännu högre grad…

Vem behöver f ö alla dessa konferensanläggningar o d när man numera enkelt kan umgås via datorn? Det skulle minska transporterna/utsläppen väsentligt. Det finns f ö ett angelägnare behov, att anlägga nya stadsparker, dvs ta ett principbeslut att satsa på fler gröna ytor. Eller varför inte djurparker som komplement till Skansen? En fristad för stadens förvildade kaniner t ex. I Högdalen söder om söder har förskolebarnen båder får, kaniner och getter att glädjas åt.

När marken inte räcker till kan man bygga nedåt (på kaniners vis) och i princip hur stora skyskrapor som helst, på höjden och tvären. I stället för fönster används platt-TV som är kopplade till kameror ovan jord med möjlighet att växla utsikt, zooma i alla väderstreck och spara soliga dagar på hårddisken. I en nära framtid får vi 3D-skärmar med ökad realism.

Det går även att spara energi genom att berget fungerar som värmedepå, anledningen till att temperaturen stiger i t-banan.

http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_967955.svd

http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_655525.svd

Rymden, Klara, Stockholm, arkitektur, hållbar utveckling, ekologisk, hållbarhet, yimby, nimby, bevarande, DN, SvD, Slussen, urbanism, trafik, infrastruktur, GreenSweden, miljö, klimat, bakåtsträvande

Sportfåneriet börjar gå lite väl långt med kravet på allt större arenor. Snart kräver man väl en arena av olympiadformat i varje landsända! Risken är att dessa snart står outnyttjade, precis som den planerade tillbyggnaden av Stockholms stadsbibliotek kan väntas göra, därför att IT-tekniken erbjuder bättre alternativ. Platt-TV ger oss möjlighet att följa de "viktiga" matcherna med ökad realism hemma i TV-soffan och man kan i framtiden ha biblioteket hemma i datorn.

Sportarenorna har blivit så förvuxna att publiken ändå är hänvisad till jättestora TV-skärmar för att kunna följa detaljerna i spelet… Jättearenorna bygger på alltså felaktiga premisser och fungerar i princip endast som utomhusbiografer och politiska skrytobjekt.

De ekonomiska motiven bakom kraven på allt större arenor bör kartläggas och alternativa finansiella lösningar skisseras för sportklubbarna. De upptrissade spelarersättningarna är en förhandlingsfråga mellan parterna, inte en samhällsekonomisk uppgift att lösa via miljöförstörande "monsterarenor" som gapar tomma större delen av tiden.

Befintliga bibliotek och sportarenor bör fylla sin funktion även i framtiden. Malmö fotbollsstadium var på sin tid en futuristisk skapelse som förtjänar att kulturmärkas i stället för rivning, Råsunda fotbollsstadium kunde återställas i sitt ursprungliga skick osv. Tillbyggnaden inför VM 1958 ändrade den arkitektoniska balansen i stadsdelen men var kanske motiverad då få kunde följa matcherna i TV. Man kunde idag frigöra resurser och koncentrera sig på mindre utsvävande projekt som bostäder, vilket det ju finns ett skriande, ej att förväxla med skränande behov av. 

SvD SvD SvD

Givet länsrättens beslut att rädda Swartlings Ridskola finner gillande av kammarrätten, liksom det gör hos många kulturmedvetna stockholmare, får man titta närmare på andra lösningar vid uppförandet av den nya kungliga musikhögskolan. Med debatten om kallbadhuset i färskt minne infinner sig osökt tanken om man inte kunde anlägga en musikhögskola på vattnet. Dock bör man i enlighet med den allmänna meningen inte exploatera Stockholms vatten för bostäder, hotell och kommersiella lokaler. Undantaget som kan diskuteras är väl kulturella ändamål, då kulturen i sig representerar ett bevarande.

Musicerande och vatten hör på något sätt och vis ihop. Händels "Water Music" är väl det mest anslående exemplet härpå. Musiken framfördes i festligt dekorerade båtar som färdades upp- och nedför Themsen till londonbornas förnöjelse. Till en musikhögskola på vattnet kunde anslutas ett fristående annex i form av en flytande utomhusscen, medan själva skolan lämpligen bör vara förankrad, som det var menat med kallbadhuset.

En flytande turistattraktion med kulturella förtecken.

http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_564213.svd

Sett ur ett säkerhetsperspektiv för fotgängaren, som gärna glöms bort i sammanhanget, finns det på tok för många felplanerade cykelbanor idag. Det sunda förnuftet säger att cykeltrafiken, liksom gatutrafiken i övrigt, bör hållas planskild från gångtrafiken, men så är inte alltid fallet. Man kan inte blanda olika trafikslag hur som helst.

Betänk att fotgängaren håller stadens kommers igång, men nu tvekar många att utsätta sig för det tvåhjuliga överraskningsmoment som gör flanerandet till ett riskföretag. Med alla cyklister vinande om öronen skulle fotgängaren idag behöva ögon i nacken och rätteligen uppmanas bära hjälm.

Ibland kan man urskilja ett svagt pling i trafikbruset och då gäller det att snabbt orientera sig och kasta sig åt sidan ifall man råkat sätta en fot på cykelbanan, vilket är lätt hänt p g a att det ofta saknas en nivåskillnad som naturlig barriär.

Cyklandet tycks ha blivit en politisk helig ko, men vad är vitsen med att vingla fram på två hjul när man hellre kan använda två stadiga ben, vilka även cyklister är födda med. Rask gång är betydligt hälsosammare och ger ett behagligare och jämnare motionstempo än det livsfarliga och stressande cyklandet. Motionsredskap hör inte hemma i stadstrafiken.

Bygg gärna om några cykelbanor till gångbanor i stället. Idag naggas ofta fotgängarens revir i kanten för att ge plats åt cyklarna. Men cykelbanorna gapar sedan ofta tomma till ingen nytta mellan morgon- och eftermiddagsrusningen, vilket är dåligt resursutnyttjande av stadens begränsade ytor.

Med rätt tidsplanering kan man ta sig till fots till och från jobbet hur enkelt som helst, eller kombinera med allmänna kommunikationsmedel vid längre sträckor. Många cyklister tröttar antagligen ut sig på väg till jobbet och måste dusha och vila upp sig på betald arbetstid, en samhällsekonomisk minuspost.

Det kan vara hög tid att punktera den seglivade cykelmyten och lyfta fram den respektable fotgängaren som ger staden en hälsosam rytm men nu stressas till ett allt hetsigare tempo. Det var inte länge sedan flanerandet präglade stadsbilden, liksom det mer sensibla spankuleradet. Det finns många olika gångstilar, en för varje smakriktning, och de samsas ganska väl. Det kunde vara lämpligt att placera cyklisterna i gåskola.

SvD SvD SvD

Årets skylt har korats, men det var ju inte mycket till skylt när skylten består av enbart bokstäver. Annat var det med den gamla Aftonbladetskylten på söders höjder som försvann i början av 90-talet och bestod av ett par stora jätteglasögon som uppfordrande blickade ned mot knegarna på väg hem från jobbet i kvällsmörkret. Skylten kunde bl a ses från t-banetågen. Konstigt att den försvann, den hade ju ett toppenläge.

Finns glasögonskylten bevarad i någon skrubb? Varför var den inte kulturmärkt, som sparbankens vid Gullmarsplan sedermera blev? Mynten där har dock ändrats, förut var där såväl ett- två- och femöringar som rann ned i spargrisen, så ett par moderna glasögon åt AB-läsaren kunde väl även gå an.

PS. Hm…sparbanksskylten tycks ha försvunnit, gick banken omkull?

http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_554543.svd

Andra bloggar om: Aftonbladet, konstfack, reklam, design

Inglasningen av Plattan och andra centrala delar av city kan ha positiva effekter på det utbredda tuggummispottandet som avsätter svårborttagna svarta fläckar och har förvandlat Stockholm city till en smutsig bakgård som skrämmer bort turisterna (vilka kanske trodde att Sverige var en miljönation att lita på).

Även den mest förhärdade tvekar nog att spotta inomhus, men det är på tiden att våra vingelpettrar i stadsledningen tar i tu med nedskräpningen utomhus. Man kunde starta en informationskampanj där speciella väktare bevakar stadens centrala delar och delar ut information, och sedan börja skriva ut bötesbelopp, förslagsvis 400 kr.

Samtidigt bör papperspellarna göras mer tillgängliga och tilltalande. I Gamla Stan har man t ex placerat ut feldesignade metallbehållare (sponsrade av några företag) där man tvingas lyfta ett tungt lock av smidesjärn och smutsa ned fingrarna för att kunna kasta skräpet, vilket knappast inbjuder till renlighet. Därtill stänger locket med en skarp knall som vida överskrider hälsosamma bullernivåer om man råkar tappa greppet om det underdimensionerade handtaget.

Men det visar återigen hur litet våra stadshuspolitiker tänker.

SvD. Klotter, Stockholm.

SvD SvD

Våra stockholmspolitiker låter sig ständigt förföras av nya djärva arkitektprojekt vilka vid närmare granskning inte alltid visar sig hålla måttet.

Stockholms stadsbibliotek behöver ingen förfulande tillbyggnad. De inkomna förslagen håller knappast måttet ur arkitektonisk och kulturell synvinkel och verkar mest vara ett utslag av klåfingrig lek framför CAD-skärmarna (CAD = Computer Aided Design).

Skall det byggas till kan det ske någon annanstans. Det går t ex att gräva nedåt i urberget som Stadsarkivet. Där har man ett helt "höghus" under sig, men här kunde det räcka med ett par etage vilka t ex kunde hämta dagsljus ovanifrån via ljusabsorberande gluggar som kunde utformas som futuristiska glasskulpturer för att tillfredsställa kravet på nydaning. Det är kanske inte lika trendigt att bygga under jord, men uppgiften är ju att förse stockholmarna med något användbart, inte att göra arkitektreklam.

Men som GreenSweden tidigare noterat,

http://greensweden.atspace.com/stad.html

håller den tryckta ordet på att ersättas av datorskärmarna och det är väl den anpassningen som bör göras i första hand, inte försöka fylla biblioteken till bristningsgränsen. Databaserna blir snart våra nya bibliotek och man läser böckerna enkelt framför datorn eller via någon bärbar manick. Man kan tänka sig en utfasningsperiod där biblioteken förses med datorbås (men idag äger väl alla en egen dator) för att sedan hitta nya användningsområden. Akustiken är förmodligen fenomenal i "konservburken", som kunde användas som konsertsal. 

All ny litteratur bör alltså göras tillgänglig framför datorn och ges ut på cd-skiva för att underlätta för framtidens bibliotek, ju förr dess bättre, och äldre litteratur av intresse kunde scannas in av långtidsarbetslösa som anställs som arkivarbetare.

DN. SvD. Stadsbiblioteket, stadsmiljö, stadsplanering.

Den nya trådlösa tekniken sköljer över oss i ett tempo som gör att viktiga frågeställningar hamnar i skymundan. Tidigare uppmanades vi att visa hänsyn mot omgivningen, men när de trådlösa nätverken nu börjar få genomslag tycks alla hämningar ha släppt.

Numera kopplar folk gladeligen upp både datorn och stereon i trådlösa nätverk (WLAN) förutom att man använder mobil och trådlösa stationära DECT-telefoner. Såväl WLAN som DECT strålar dock kontinuerligt, dygnet runt i motsats till mobiler. Beroende på avstånd, antal och riktverkan kan strålningen bli lika hög som maxstrålningen från en mobil.

Läs mer om riskerna med de nya trådlösa nätverken på VÅGBRYTARENS hemsida,

http://www.vagbrytaren.org/artiklar.htm#Trådlösa%20nätverk%20–%20WLAN

http://www.vagbrytaren.org/

Myndigheterna tycks ha kapitulerat och elektronikbranschen kan obehindrat fylla vår vardag med otjänliga produkter. Vad som behövs är standardiserade mätningar och upplysning, om man inte kan eller vill förändra tekniken.

Det är idag befogat med VARNINGSSKYLTAR på allmän plats. Enda sättet att undvika strålning är att bosätta sig i bilen, vilken fungerar som en Faradays bur. Men kanske är vi beredda att offra en del av vår livslängd för att kunna leva i en fullständigt uppkopplad värld? Det borde göras en marknadsundersökning om detta.

SvD. hälsa, trådlösa nätverk, mobiler, mobilsändare, mobilstrålning, handsfree.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3116&a=755672

I samband med att nya trafiklösningar tas fram i Stockholm (och landet i övrigt) bör man inte försitta tillfället att planera för separata gång- och cykelbanor med en skarp nivåskillnad och inte göra om samma misstag som hittills och bara måla några vita streck. Med 20.000 cyklister i Stockholm är det hög tid att söka nya trafiksäkra lösningar och bygga bort olägenheterna. Tills så har skett kunde man måla gula flourecerande streck, men som fotgängare är det lätt hänt att ta ett steg ut på cykelbanan och orsaka en olycka om det inte finns en nivåskillnad.   

Flera av Slussenförslagen måste modifieras om fotgängarens rätt till en fredad trafikmiljö skall respekteras. Nu buntar man ihop gång- och cykeltrafiken, men det är ju två skilda trafikslag!

DN. SvD. Slussen, fotgängare, cyklister, trafiksäkerhet.

Att vårt traditionella hembygdsparti centern tycks ha drabbats av värmeslag och nu börjar tala sig varmt för kallbadhuset och andra arkitektoniskt disfunktionella skapelser får väl ses som en bieffekt av den globala uppvärmningen.

Den nya almstriden, som väntas äga rum i Riddarfjärden, kommer dock att
erbjuda rikliga tillfällen till svalkande dopp.  

Mer om kallbadet på vår hemsida och blogg.

SvD. Almstriden, kallbadhuset, centern, centerpartiet, global uppvärmning.

Gång efter annan får vi höra från stadsledningen att man vill klottersanera Stockholm och få staden att skina, eller rent av glittra, och det är väl allas önskedröm. Hur mycket man än putsar och fejar består dock intrycket av smutsig bakgård när man promenerar i city och på stadens huvudgator.

Stockholm kan aldrig bli en tilltalande stad för turister m fl så länge det är fritt att spotta tuggummi på gator och torg, vilket avsätter fula svarta fläckar som är svåra att avlägsna. SL använder en särskild maskin för att hålla efter tuggummit, ett tröstlös sisyfosarbete, men ovan jord tycks spottandet gå an. I flera utländska storstäder skriver man sedan länge en böteslapp.

Promenerar våra stadshuspolitiker aldrig i citykärnan, på Drottninggatan, Hamngatan osv, eller vill man inte stöta sig med våra tuggummispottande ungdomar och försöka ändra attityderna?

Mer Stockholmsmiljö på vår  hemsida, greensweden.atspace.com/stad.html

SvD. Klotter, klottersanering.

De som röstade fram den nuvarande ledningen i Stockholm får kanske kalla fötter när dom inser vad som håller på att hända mitt i Stockholm, en betongponton som hämtat stildrag från Malmö fotbollsstadion projekteras i Riddarfjärden endast några stenkast från Stadens och Sveriges stolta byggnadsverk, Stadshuset, vars särställning badprojektet medvetet söker konkurrera med. Borgarna kan tydligen vara lika historielösa som sossarna…

Inte behöver Stockholmarna ett kallbadhus när det numera finns rinnande kranvatten och duschmöjlighet i alla bostäder? Annat var det kring förra sekelskiftet när Stockholm begåvades med en träkonstruktion med tinnar, torn och snickarglädje,

http://greensweden.atspace.com/stad.html

Stockholm anses vara en av världens naturskönaste huvudstäder, men "Staden på vattnet" betyder ju inte att man ska bygga på vattnet och göra våld på naturen…

SvD. DN.

Läs mer om kallbadet på vår hemsida: greensweden.atspace.com